Där fanns det många ambulanser till Lucas stora glädje. Vi skulle till öron, näsa, hals avdelningen för det är där de tar emot såna här skador. Men de öppnade inte förens 10.00 så vi fick vänta i 30 minuter.
Väl inne var det flera stycken som tittade på honom och tyckte att det behövdes sys. Och helst med narkos eftersom han inte är så gammal. Men det fanns ingen operationstid idag och det var tveksamt om det skulle gå och sy i morgon.
Ett av väntrummen,,,
Jaha,,, Vidare till nästa avdelning för vårdplanering, hur vi skulle gå vidare. Väl framme där började Lucas tröttna, nu var klockan ca 11.30. Där träffade vi en läkare som försökte få till en narkos men misslyckades. Då fick jag välja, för det skulle bli jobbigt för mig som mamma att hålla honom och se honom ledsen. Jag fick välja på att tejpa eller sy. Men då sa jag att eftersom ni anser att det behöver sys så gör vi det, för tejpen kommer inte att sitta tills vi är vid bilen.
Sagt och gjort läkaren förberedde att rum med det vi behövde ha. Lucas la sig så fint på britsen och sköterskan fick hålla hans huvud och jag armarna, inga problem. Men nu kom sprutan och stack honom i läppen, först en gång sedan skulle det stickas en gång till. Och nu ville inte Lucas vara med längre. Jag tog upp honom i famnen och han borrade in huvudet i halsen och sa " Vi åka hem NU mamma". Men tyvärr gick ju inte det. När bedövningen tagit skulle han läggas ned igen och det ville han inte, han skrek i vild förtvivlan. Läkaren fick till ett stygn i läppen och nöjde sig med det, helst hade han velat ha två. Sedan fick han tejpa också. När väl det var gjort gick det över, men Lucas var tvungen att fälla kommentaren "HAN stickte mig mamma" om läkaren innan han gick. Sköterskan gav Lucas glass, ett skrivblock, en penna, två klistermärken och två sprutor som han och Elliot kan ha i badkaret och leka med.
Ta bort stickan, vill han att jag ska göra, det är stygnet i läppen han menar.
Sedan var vi värda lite fika innan vi åkte hem för att myspysa under filten som Lucas sa. Men vi hann knappt lämna garaget innan han sov.
Äntligen hemma igen kl 13.30!
Skrutten som var så duktig! Han vill nog aldrig tillbaka till läkaren igen. Tyvärr måste vi in och ta bort stygnet om 1 vecka,,,, Hmmm.
men lilla gubben då! usch vad jobbigt! för honom men även för dig. kram på er
SvaraRadera